av Wu Ming
1, 01/07/2003
För några månader
sedan släppte Stampa Alternativa en ny pocket i sin serie "Gli Euro"
(Euron - varje bok kostar exakt en euro). Det är en enkel och smidig text
om gerillakrigsföring som Sir Thomas Edward Lawrence (1888-1935, mer känd
som "Lawrence av Arabien") skrev till den fjortonde upplagan av
Encylopaedia Britannica (som publicerades först 1929).
Lawrences beskrivning är både precis och pittoresk, och den går rakt in i
frågans kärna genom att diskutera arabrevolten mot turkarna (1916-1918), som
Lawrence på uppdrag av det brittiska imperiet själv var med att starta och
leda. T.E. Lawrence sägs ha varit en äventyrare, en hjälte och en mytoman.
Han gav en utförlig redogörelse av detta krig i boken "The Seven Pillars
of Wisdom", ett monumentalt självbiografiskt arbete där han tog sig vissa
poetiska friheter. Den lilla pocketen från Stampa Alternativa är en syntes
av det verket, där förklaras huvudprinciperna och görs lättbegripliga.
Det finns ett inslag som jag vill betona framför alla andra: Vetenskapen om
gerillakrigsföring ger nytt ljus åt dagens "copyright-krig", som
Wu ming-kollektivet under flera månader har täckt och beskrivit i nyhetsbrevet
Giap och dagstidningen Unita. (Dessa artiklar finns på Wu mings hemsida på
flera olika språk).
Ett verkligt gerillakrig håller på att utkämpas mot den parasitära kapitalismen
och dess föråldrade lagar. Det är ett gerillakrig eftersom det uppfyller alla
krav som Lawrence ställer upp. Det är därför nöjesindustrin, trots all repression,
inte kunnat vidta några lämpliga åtgärder. Polisrazzior, hårdare lagar, åtal,
psykisk terrorism, klagomål... Inget verkar fungera.
Vad makten idag beskriver som "piratverksamhet" är rent faktiskt
en endemisk och okväsbar praktik. "Piratverksamhet" är både ett
samhälles återtagande av några delar av produktionen, möjligheter som varit
avlägsna och svårtillgängliga tills för bara några år sedan (som till exempel
brännandet av cd-skivor), och samtidigt en konsumentrevolt mot stigande priser,
orimliga vinster, mainstreammusikens kvalitetsförsämring och alla legala/tekniska
hinder mot att göra privata och säkerhetskopior av cds.
Vad gäller gerillakrigets strategi och taktiker, väljer Lawrence ut tre faktorer:
en algebraisk, en biologisk och en psykologisk. Den första faktorn tar inte
med "mänskligheten" i beräkningen, för den handlar om de exakta
måtten av rummet som ska ockuperas och försvaras, om proportionen mellan geografiska
egenskaper, antalet kämpar, och de tillgängliga vapnens kvantitet och kvalitet.
Det var medan han analyserade denna faktor som Lawrence sägs ha fått sin mest
berömda intuition: "Men tänk om araberna (istället för att vara en arme
som attackerar under resta fanor) var en influens, en osårbar sak, omöjlig
att beröra, utan front eller baksida, svävandes som en gas? Arméer är som
växter, orörliga som helhet, fast rotade, närda genom långa stjälkar till
huvudet. Araberna skulle kunna vara en dimma, som svävar där de låg.
Den andra faktorn handlar om både intuition och fantasi ("En taktik är
till nio tiodelar självklar och lärs ut i böcker: men den irrationella tiondelen
är som en falk svepandes över ängen och det är där generalerna sätts på prov),
samt överlevnad: direkta konfrontationer med fienden ska undvikas, trupperna
måste begränsa sig till att sabotera infrastrukturer (broar, järnvägar, kanoner)
och försörjningslinjer. Detta på grund av att varje liv är värdefullt: "(männen)
som är irreguljära är inte styrkor, utan individer, och förlusten av en individ
är som en småsten släppt i vattnet: varje sten gör bara ett kortvarigt hål,
men sorgens ringar sprider ut sig från dem".
Den tredje faktorn hanterar styrkornas moral, stämningarna och känslorna hos
den sympatiserande befolkningen och det psykologiska kriget mot fienden. Lawrence
använder en väldigt fantasifull och suggestiv mening: "Arabarmén var
så fysiskt svag att de inte kunde låta de metafysiska vapnen få stå och rosta
oanvända". Lawrence går in i djupare detalj med detta och förklarar att
"räckvidd är mer för strategin än kraft". Det är mycket bättre att
vara utspridda överallt och att starta många små attacker, än att samlas och
starta en stor. "Hit and run"-taktiken är viktigare än att försöka att få
en framryckning att gå ännu längre in på fiendens territorium. Vidare så ska
mångfald och individuella aktioner uppmuntras, snarare än att förbjudas: mångfald
hindrar fiendens underrättelseverksamhet, och individuella aktioner förvandlar
trupperna till en "lycklig allians där alla är ansvariga generaler".
Efter att ha övervägt allt detta, konstaterar Lawrence att för att lyckas
måste gerillakrigsföringen ha säkra baser, en främmande fiende som, trots
att han är mäktig, inte är förmögen att täcka hela territoriet, en befolkning
som är vänlig eller åtminstone inte fientlig (det räcker med 2% aktivt vänligt
inställda människor och 98% icke-fientliga människor), och rebellerna måste
vara snabba, allestädes närvarande och ha självständiga försörjningslinjer.
Den samhällsfiende som bekämpas av företagen och lobbygrupperna för intellektuell
egendom motsvarar alla ovannämnda krav. Den algebraiska faktorn: "piratverksamhet"
är en undanglidande fiende, och den samlas varhelst det passar: napsteranvändare
bytte till nyare och mer sofistikerade P2P-plattformar, som är mindre angripbara
eftersom de står utanför USAs lagstiftning. "Piraten" vet hur hon
ska röra sig i ett landskap som hela tiden förändras (som exempelvis internet),
hon vet hur hon ska "läsa" terrängen på det sätt som touareg- och
beduinkrigare gör. "Piraten" känner till alla dolda tecken där främlingar
inte ser någonting annat än tomma vindpiskade sanddynor.
Motsättningen mellan en marin metafor ("piratverksamhet") och en
ökenvariant är bara skenbar: Lawrence själv jämför ökenoperationer med sjöslag,
"i deras mobilitet, deras allomfattande närvaro, självständigheten i
deras baser och kommunikation." I "piraternas öken" är räckvidd
viktigare än kraft: praktiken med en allomfattande närvaro förvillar kulturindustrin.
Tack vare P2P-plattformarnas speciella egenskaper (decentralisering, speciell
anpassning av tillgång och efterfrågan, oförutsägbarheten i en ekonomi baserad
på delande och bytande) är "pirater" inte "enheter", utan
individer.
Faktum är att de kan attackera tillsammans även om de "kämpar" separat,
varje person i sitt eget rum (en artikulerad arme, en "lycklig allians
där alla är ansvariga generaler" gör repressionen mycket svårare (och
också rätt impopulär). Den mänskliga/biologiska faktorn: det är just eftersom
"pirater" rör sig i ett landskap som kännetecknas av att det är
i ständigt förändring som de måste lita på sin egen intuition och sin egen
fantasi. Förutom detta är det ett mystiskt krig, direkta konfrontationer med
fienden är faktiskt helt omöjligt. Sabotage räcker mer än väl. Den psykologiska
faktorn: vid det här laget är "piratkopiering" helt klart ett massfenomen,
med miljoner bytare och miljarder delade filer. Medan "piraterna"
är som fisken i sjön, är polisen, regeringsbyråer och andra liknade allmänt
betraktade som plumpa tjuvjägare.
En stor kulturell förändring håller på att äga rum: i jämförelse med minimi-proportionen
som Lawrence framlade (2% - 98%), är dagens klyfta mellan rebellerna och den
icke-fientliga befolkningen mycket mindre. Vidare beskrivs fienden som en
ockupationsstyrka som invaderar och inhägnar kulturens allmänningar, och en
främmande kraft är den, för detta är främmande för nätets logik.
Detta gör psykologisk krigsföring mycket enklare: även finanspolisens tjänstemän
som genomförde razziorna i maj såg skeptiska och nästan sorgsna ut i intervjuerna
med dem. Vad gäller försörjningslinjernas självständighet, så är den sak rebellerna
efterfrågar mest information. "Pirater" är autonoma eftersom de
hämtar information från just de media som de använder för att sina "bordningar",
till exempel internet. Det gör många försök att skära av dessa försörjningslinjer:
tekniska uppfinningar kapas för att kunna kryptera eller dölja viktig data,
och hela mediasystem används som högtalare för skivindustrins uttalanden.
I det förra fallet, kommer rätt snart internets kollektiva intelligens att
leverera nycklarna som åter ger tillgång till dold data (till exempel hur
man rippar kopieringsskyddade cds). I det senare fallet kommer nätet att sprida
motinformation och håna inkräktarnas påståenden. Till slut konstaterar Lawrence
att "kampen är inte fysisk, utan moralisk". Faktum är att en stor
del av "piraterna" ger kampen ett ojämförbart etiskt värde. De anser
att nätets horisontella natur och gåvoekonomi måste försvaras, och att privategendom
av populärkultur är en självmotsägelse. Lawrence avslutar sin text med en
förvarning som borde orsaka ett högljutt sorl i alla dessa företagsöron, och
övertala cheferna om att repression inte är lösningen. Hela lagstiftningen
om copyright måste reformeras radikalt. "Copyleft", öppna licenser
måste införas på alla nivåer. Priser måste sänkas. Pengaflödena måste vändas,
så att de inte längre hamnar i någon superstjärnas fickor och investeras i
kvalitetsökningar och bättre plattformar för online-försäljning.
Det pågår redan många intressanta experiment: tänk på Creative Commons, IP
Justice och så vidare. Företagsledarna borde kontakta dessa människor innan
det är försent. Detta är Lawrences sista varning: "Segern kommer att
hamna hos upprorsmakarna om de tillåts mobilitet, säkerhet (i form av att
vägra ge fienden måltavlor), tid och doktriner (idén att få varje subjekt
vänligt inställt), för de algebraiska faktorerna är i slutändan avgörande,
och mot dem kämpar förfinande av medel och anda förgäves."
