Copyleft
så att ett barn förstår det
Att
räta ut en del missförstånd
av Wu Ming 1, Il Mucchio
selvaggio #526, mars 2003
Översättning:
piratbyran.org
"Men... om vem som helst får kopiera era böcker utan att
köpa dem, hur tjänar ni då ert levebröd?"
Folk ställer denna fråga ganska ofta, och inte sällan anmärker
de också att: "Upphovsrätt är nödvändigt, en
författares verk måste skyddas!".
Denna typ av yttranden visar hur mycket dunster som den härskande kulturen
(baserad på egendomsprincipen) och nöjesindustrin har lyckats blåsa
i allmänhetens ögon. Vad gäller författarnas rättigheter
och intellektuella ägande så råder fortfarande en förvirrande
ideologi inom såväl media som inom våra huvuden, även
om den går igenom en kris tack vare återfödseln av rörelser
och de pågående samhällsomvälvningarna. Enbart blodsugare
och parasiter tjänar på en syn som likställer "upphovsrätt"
med "författares rättigheter" och sätter det det
senare i motsättning till piratkopiering. Detta är väldigt
långt ifrån sanningen.
Wu Ming-kollektivets böcker publiceras med en särskild not: "Delvis
eller total reproduktion av denna bok och dess spridande i elektronisk form
medgives för icke-kommersiella syften, förutsatt att denna notis
inkluderas". Denna notis baseras på konceptet "copyleft"
som uppfanns av Richard Stallman och rörelsen för fri mjukvara på
1980-talet, och som används inom kommunikation, vetenskap, kreativt skrivande
och konst.
"Copyleft"
är en svårbegreplig och oöversätterlig ordlek som betecknar
en filosofi och en uppsättning besynnerliga licenser. Den första
var GPL (GNU Public License), som var tänkt att skydda fri mjukvara och
att hindra tredje part (ett exempel på måfå: Microsoft)
från att lägga beslag på och privatisera arbeten av självförvaltande
grupper bestående av användare och programmerare. För den
som inte känner till det, består fri mjukvara av en öppen
källkod som kan kontrolleras, modifieras och förbättras av
en användare, antingen individuellt eller i samarbete med andra.
Om det helt enkelt hade förblivit allmän egendom så hade fri
programvara förr eller senare fallit i klorna på bolagens rovdjur.
Lösningen blev att vända ut och in på begreppet upphovsrätt:
vad som hade varit ett hinder för fri reproduktion blev nu en garanti
för det. Enkelt uttryckt: Jag hävdar upphovsrätt för mitt
verk, därmed är jag dess ägare, jag drar nytta av detta och
tillåter människor att använda mitt verk hur de vill: de kan
kopiera det, ändra det och sprida det. Det enda de inte får göra
är att förbjuda någon annan att göra samma sak, ingen
får lägga beslag på verket och begränsa dess spridande,
ingen får hävda upphovsrätt på det eftersom det redan
finns en ägare, den tillhör mig och jag kommer att spöa skiten
ur dig.
Vem som helst som antingen inte har några pengar till att köpa
Wu Ming's böcker, eller inte vill "köpa grisen i säcken"
får kopiera dem, OCR-scanna dem, eller (ett ganska bekvämt alternativ)
ladda ner det kostnadsfritt från vår hemsida www.wumingfoundation.com.
Eftersom denna reproduktion inte sker med något vinstintresse är
det helt OK för oss. Om en utländsk publicist däremot skulle
översätta en av våra böcker och lägga ut den för
försäljning i sitt land, eller om en producent skulle vilja filmatisera
den, så är det en reproduktion med syfte att tjäna pengar,
vilket innebär att dessa människor måste kontakta oss och
betala, för det är inte mer än rätt att vi också
tjänar på det. Det var ju trots allt vi som skrev boken.
För att nu återgå till frågan: förlorar vi inte
pengar?
Nej, det gör vi inte. Ännu fler exempel motbevisar ekvationen mellan
piratkopiering och de sjunkande försäljningssiffrorna. Annars hade
den italienska utgåvan av vår roman Q, som kan laddas hem kostnadsfritt
sedan år 2000, inte kunnat tryckas tolv gånger och hade dessutom
aldrig sålts i över 200 000 exemplar. I själva verket är
det så, att ju mer en bok sprids, desto mer säljer den.
Det är tillräckligt att förklara vad som händer med våra
böcker: någon loggar in på vår hemsida och laddar ner
en roman, till exempel "54". Om de tar hem den från kontoret
eller från en skola kanske de till och med kan skriva ut den gratis.
Om de läser och uppskattar den, kan de lika gärna rekommendera den
till sina vänner. Ingen skulle presentera en bunt A4-papper för
sina vänner, det mest sannolika är att de går till en affär
och köper ett exemplar, vilket skapar en ny ekvation: ett piratkopierat
exemplar = ett köpt exemplar. En del människor har skickat e-post
till oss där de skriver att de köpt sex eller sju exemplar som presenter.
Ett piratkopierat exemplar = åtskilliga köpta exemplar. Även
de som inte har pengar till presenter kommer att nämna och lovorda boken
i samtal, förr eller senare kommer någon att ta rådet och
köpa eller ladda hem den. Vad gäller de som inte gillade boken så
behövde de åtminstonde inte lägga ut ett öre på
den.
På det här sättet, och i likhet med vad som händer med
fri programvara och öppen källkod, har vi lyckats förena behovet
av att belöna författare (det som mer allmänt kallas intellektuellt
arbete) för deras verk med garanti för dess fria reproduktion och
sociala funktion.
Majoriteten av publicisterna har ännu inte kommit underfund med denna
situation och är fortfarande väldigt konservativa vad gäller
upphovsrätten. Anledningarna till denna kortsiktighet är mer ideologiska
än ekonomiska. Vi tror att publicisterna är på väg att
få upp ögonen. Till skillnad från skivindustrin hotas bokindustrin
inte av att dö ut, då den verkar i helt andra sammanhang. Publicisterna
har ännu inte gått och blivit komplett galna, de sätter sig
inte till spjärns mot den stora revolutionen som "demokratiserar"
tillgången till teknik för reproduktion. För bara några
år sedan var det enbart skivstudior som ägde mastringsutrustning
och CD-brännare; nu för tiden har vi alla dem i våra hem.
Och hur är det med P2P-fildelning? Inför denna ovändbara förändring
är all nuvarande lagstiftning om intellektuell egendom redan förlegad,
den vittrar sönder.
När upphovsrätten uppfanns, för ungefär tre århundraden
sedan, fanns det inga möjligheter till "privata exemplar" eller
"reproduktion för icke-kommersiella syften": endast en konkurrerande
publicist kunde använda en tryckpress. Upphovsrätt uppfattades inte
som anti-socialt utan det var en publicists vapen mot konkurrenter, inte mot
allmänheten. Idag har situationen drastiskt förändrats, då
allmänheten har tillgång till maskiner (datorer, kopiatorer osv)
och upphovsrätten har förvandlats till ett vapen riktat mot folkmassan.
Det finns mer att säga, och vi borde
återgå till det grundläggande: all kunskap generas socialt.
Alla idéer är antingen direkt eller inderekt formade av de sociala
relationer vi upprätthåller, genom gemenskaperna vi är en
del av. Om uppkomsten av kunskap är social, då är dess funktion
att förbli social. Detta är dock en lång historia. Jag hoppas
att jag förklarade mig själv. För mer information: giap@wumingfoundation.com
